då jag drog mig undan.

Att ständigt utvecklas är nog nyttigt för människan, somliga gör det andra inte. Och det är just då du möter de som inte utvecklas du inser hur mycket du utvecklats. Det är en rätt rolig upplevelse.
Men sedan har du de gånger du bara står och stampar. Du lyssnar, försöker förstå, men ikke.
Sen finns det de som utvecklas men åt ett annat håll än du själv. Och det är väll bra kan man tycka men när de växer ifrån värkligheten och flippar ut och tror att de är världens centra och kan göra vad de vill för ingen annan bryr sig. Hur ska man reagera? Hur ska man ta det? Jag vet inte. Jag blev passiv.
Trackback
RSS 2.0