00.49

Han är en sådan som inte riktigt bryr sig
en sådan som tar det som det kommer
en sådan som ser pengar som livets ända nödvändighet. 
Han visar inte så mycket
känner antagligen ännu mindre
och säger ingenting alls. 
Eller är han bara rädd. 
En sådan svårtolkad. 
Antagligen är jag inte mycket bättre 
men pengar skiter jag i. 
Han ger mig ändå ångest,
oro, 
en hemskt massa överbearbetade tankar. 
 
Vi säger att vi utnyttjar varandra. 
Jag säger att det är över innan våren. 
Han är inte lika säker. 
Hur kan han säga så? 
Vad fan menar han? 
Vi ses ju knappt som det är, 
pratar ännu mindre. 
Rinner det inte ut i sanden så äter jag upp min egen hatt
för det är väll så man säger? 
 
Jag vet inte om det kanske är roten till mitt sockerberoende. 
eller om jag bara anser mat vara rätt drygt. 
 
Jag måste skaffa mig en riktig pojke. 
Och antagligen börja äta mer grönsaker. 
Men det är också sådant man säger
det låter så bra
sanningen är en annan
- att vi dessvärre trivs rätt bra
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0