Scenskräck och döda fåglar.

Tiden går och jag sitter och mjäker offentligt över mitt så oprokutiva liv. 
Frågan är om jag är så pass tidsslösande som jag misstänker eller om jag bara har världens sämsta tidsuppfattning. 
 
Det skog mig idag att jag för ex. antal tid sedan snackade i pecha kutcha night nere på stadsteaterns foaljescen. 
Jag hade några dagar tidigare sprungit på en av teaterarbetarna nere på koppi som med en glimt i ögat talat om att det fanns platser kvar. 
En aning rädd, men besluten anmälde jag mig och skrev ihop en text om min "kreativa process", om hur jag som kid fick bli en instalation i min morbrors examensarbete på konstakademien i Köpenhamn. 
Dom kalla det för "Humles Galleri" och där fick jag lugnt sitta och sälja teckningar, jag fick väll ihop en hundra kronor i empati köp. Jag berättade om mitt projektarbete, om mitt helvette med konsfilmen till malmö och om skräcken under pizza produktionen
Det var en upplevelse och jag var en aning rädd där jag stod framför 70galna tanter som inte alls förstår varför det kommer upp bilder på döda fåglar bakom mig. 
 
 
 
basbilder snodda från ordkaskad men en aning tillfixade och vågat beskärda.  
puss. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0