Arkiverat. p3

Det fanns en tid då jag försökte dokumentera allt jag kännde. Perioder då jag nämde fina pojkar vid "han" och tider överfyllda av blandade kännslor. 

Jag var en sådan där tonnåring som man brukar anse de vara. 
Jag skar mig inte, skulle aldrig skada mig själv mer än att ta lite för många panodil under en lätt ågestattack. En sådan som egentligen inte är en ångestattack utan bara mer en stund då jag inte kan hantera situvationen. 

Det var antagligen under tiden jag insåg att folk faktiskt hade knarkare och alkolister som föräldrar. 
Förstod att det inte bara är farfars klasskompisar som kommer dö i förtid av överdoser och liknande. 

Det var typ i början av mitt uppvaknande, i början av det som komma skall. 
Det var antagligen de första 6månaderna av ettan på gymnasiet. 

Oj vad jag var ung och ovetande.
Och fan vad det tog på mig när allt bara kom, om en fallande tegelsten från ett byggarbete. 

Jag var en aning lättpåverkad av männsikor som öppnade armarna för mig något jag ännu specculerar i varför. 

 

10/1 2011

Skolan började idag, idrott som första lektion.  Det behövdes kan jag lova, inte rört mig på flera veckor. Hela dagen var perfekt, förutom två saker. Bulle var inte där, men hon kommer nog imön & han var frånvarande, djupt insjunken i tankar och funderanden.

8/1-2011

Jag är trött på det här helvetes cp snön, med detta jävla väder. Jag pallar inte mer. Jag vill nästan ta livet av mig för att slippa det. Tänk att gå runder i shorts å tröja å slippa dessa jävla jackorna?! Jag vill inte ha den mer! Till och med min mössa är jag trött på! Halsduken är nu mera ett helvete och jag vill bara gå under. Håret måste jag också har uppsatt för annars kliar det så något in i bomben! Jag PALLAR INTE MER. HELVETES JÄVLA CP VÄDER DÖÖÖÖÖÖ!

-

"så alla vet sitter jag ganska inlåst :p får permition om ca 5 veckor så puss så länge"

 
Min vän har amnat på anstallt. Jag är rädd.
 
-
 
"Idag har jag varigt fri, jag har sprungit barfota. Finns ingen bättre kännsla än att ta av sig skorna och bara släppa allt och låta benen sköta sitt ner för en backe. ♥ 
& sen känner jag mig allmänt lycklig. Tandställningen ska bort nästa vecka & idag är min själ lätt som en fjäder."
 
"Idag mår jag bra, är lite så där lagom kär i allt o alla. Sitter o njuter av livet i köket när Laleh – Bjurö klubb spelas högt och snart blir det nog ett bad."
 
" Jag skulle vilja vara ett med naturen. Bo i trädkojor, slita för min egen överlevnad.
Vakna till att rådjuren står och äter från mitt lilla äppleträd.
Bada i floden som ligger någon kilometerbort och somna till nattdjurens läte."
 
-
(jag skulle måla 300valar, det sket sig)
 
Nu har jag målat 16 dagar, jag ligger lite efter med min "en om dagen" men samtidigt,, jag har inte ork alltid.
Var hos honom igår,, jag gillar repliker som "jag kommer säkert gilla dina päron"... Vi satt o snacka i typ 3h
 
-
 
jag är så jävla trött på människan just nu.
 
-
 
Jag har raderat hans nr, tömt in och utkorgen. Tatt bort alla bilder. Jag har stängtav han från fb chatten o avslutat min prenumeration. jag har arkiverat våra konversationer. Jag vet inte varför. men jag tror det blir lättast så.
Nu finns han inte mer.
 
-
 
 

Arkiverat. p2

Det fanns en tid då jag försökte förmedla mer känslor än ord i text. 
Jag vet inte hur resultatet egentligen blev med det ser rätt fint ut.
 
 
 
Det var en tid. Entidav träd, klättring, kojor. Det fanns inga bråk. Allt var frid o fröjd. Alla log. Även du. Ja, till och med du var glad. Du var lyckligKan du förstå hur detta gick till? Inte jag heller. Men du var lycklig. Tro't eller ej. Idag mår du dåligtDet ser du, det ser vi. Även dom ser. Du försöker dölja. Du misslyckasVet du det? Tror inte det.
 
-
 
Jag springer, hoppar, dansar, skrattar, barfota. Blommor, gräs, värme. En äng? Faller. Ont, ont, ont. Smärta, blod, varmt, röd, klibbigt. Har någon ett plåster? Ensam. 
Tanksprid; du, du, du, du... Ont, ont - blod. Du, du, du. Aj, aj, aj.. Reser mig upp. Haltar, steg, steg, steg. Ont. Kan någon hjälpa mig? Ensam. Solsken, värme, blommor, något rött och klibbigt rinner ut från knänet. Yrsel. Faller ännu en gång. Ont, ont, ont. Mer blod. Kraftlös, ensam, ligger kvar. Tiden går, det blir mörkt. Sekunder, minuter, timmar, dagar går.  Hungrig, matt, karftlös, fryser. Finns det något att äta, kan någon hjälpa mig? Ensam. Regn, regn, regn, mörkt, kallt, regn - lera.
Veckor går. Ligger kvar, livlös, blek. Ensam.            | Död...
 
-
 
 En mening som väcker hopp, något som glöms, någon som skadas. En intalan om att snart så, nei. Någon skadas ännu mer. En lek, ett bus, ett skratt.Äkta? nei. SkadadOnt? inte än. Väntan, undran, hopp. Meningar, ord, lekar och skratt. Saker glöms, grävs ner. Saker som aldrig sägs, finns. Vi känner det, det finns. Hopp, hopp, hopp. Brak, krasch, boom.Något som glöms. Saker grävs upp, gropen blir djup. Det gör ont, tar tid - fylla igen. Men det går. Nya saker sägs, de glöms, och skadar. Saker grävs upp andra grävs ner. Andra ställen. En av groparna är djupare än de andra. Skulle behövas en grävmaskin men finns bara en spade. Finns orken? nei. Gropen blir kvar, djupare och djupare. Smärtsammare, smärtsammare, smärtsammare...
 
-
 
Blunar, tänker, ler. Lycklig. En kännsla av frihet, fri, glad, ler. Jag är lätt, det går snabbt, ett skratt, ler. Fri, Fri Fri. Susar fram. Han är varmHåller fast, ler. Ett Skratt. Det är bra nu. Jag är fri, lycklig. Kär? Nej. Kan bli? I guess. Ett ord, ett hopp, en mening. Lycklig. FriHan är vackerHan är fri. Jag blundar. Ser honom, ler. Säker på att du inte är kärJa.
 
-
 
Vi cyklade, skrattade, cyklade, ramlade, grät. Vi reste oss uppcyklade, skrattde lite till. Vi körde snabbt, ibland långsamt. Men oftast snabbt. Det kom rödljus. Allt stanna upp. Några körde. Jag stod still. Väntan. Gult... Otålighet. Grönt. Jag cyklade. Någonannan fick stanna. Vi tankade, inte för att cyklar behöver bensin utan bara för att vi kunde. De hördes skratt. Massor av de, även mitt eget. Vi cyklade vidare. Det kom ett tåg. Om man var tuff körde man ändån.Det gjorde inte jag. Någon ramlade, fröken kom. Blod, plåster, skrik o destilerat vatten. Sedan lite mer av allt det där. Var är det nu? Allt detta, lite som en barndomsdrogbland nässlor, cykelbanor och macken. Lycka. Glädje. Skratt. Skrapsår, massor
Minnen - fina minnen- barndomsminnen...
 

Arkiverat. p1

Jag har kollat igenom mitt gamla blogg arkiv. 
Och tydligen finns det en återkommande rädsla för att folk inte ska veta att jag finns. Att jag ska glömmas bort. 
Jag ursäktar möjliga stavfel och slarv då somliga texter antagligen mest skrevs som små notiser.  - 
 
 
Det är rätt ruskigt hur jävla enkelt det är att inte finnas. tänk om din mor helt enkelt bara drog till paris den veckan hon annars skulle träffat din far på. Eller om de bara bestämde sig för att inte ha sex just den dagen. Det är en rätt läskig tankte. Att vara ingenting. undra hur det är.. dock vill jag gärna tro att jag hade vatt något.
 
-
 
Jag har en rädsla för döden. Eller inte för att dö, utan mer för att folk ska glömma bort mig när jag dött. Att världen ska fortsätta utan mig, som om jag aldrig existerat. Jag MÅSTE bidra på något sätt, måste sätt avtryck, göra intryck, arbeta, skapa något nytt. Jag vill inte bara födas - leva - dö. Jag vill att minnet av mig ska finnas kvar. Inte som en sten, utan som ngt folk kan titta på och använda. De behöver inte veta att just jag gjort saken, men finns ngt av mig så finns jag kvar. Detta oroar mig så extremt. Jag antar det är därför jag försöker leva så gott jag kan, därför vi ristar in saker i träd, spraymålar, blir författare.. för att visa att det fanns. Att vi fanns. Jag vill oxå finnas, jag måste.

-

Det känns ibland som om jag är på väg någonstans. Jag vet igentligen inte vart, men det är så förfärligt svårt att sitta still. Det känns som om jag letar efter ngt, eller bara att något letar efter mig. Som ett kall, en liten viskning...

-

jag vill gå på konstfack..
 
-